onsdag 14 oktober 2009

Ett utsvultet folk!


Det var oroligt ett tag. Ett splittrat folk sökte med ljus och lykta efter gemenskap, identitet och samvaro i media. Vad som än kom fram så fanns det delade åsikter och olika versioner. Landslaget på fall och när den kollektiva rädslan för svininfluensan avtagit så såg det tomt ut. Idol med en exalterad Peter Jihde som samtalsterapi och förenande kraft lyckas inte längre. När vi inte har något gemensamt att samlas och tycka exakt lika om så tycks känslan av utanförskap och avvikande beteende öka ytterligare bland samtliga samhällskategorier. Någon nämnde det konstiga med att dagisfröknar skulle få bära burka men inte ens det skulle visa sig helt okontroversiellt.

Men sen kom räddningen. En billig dokusåpa/dokumentär i tv3's regi. Plötsligt stod hon bara där - Anna Anka. Sa saker och levde ett liv som alla kunde ta ordentligt avstånd från. Hon förenade en förvirrad skock med människor och skapade gemenskap. Äntligen fick alla skratta åt eländet och känna sig normala igen. För denna människa var så verklighetsbefriad att ingen kunde gå i försvar. Hand i hand i fikarummen med känslan av att inte vara som hon och också uppskatta den. Media missade givetvis inte denna straffspark och hängde på blixtsnabbt. Det vräktes och vräks fram all möjlig information om lilla Anka i stora Hollywood.

Hon förstår nog inte att hon tillfälligt förenat ett helt land i samlad fascination och avståndstagande. Vi behöver en anka i vardagen!

Inga kommentarer: