Längtar!

Det är inte långt kvar nu tills jag drar. N.Y.C väntar på mig. På lördag morgon räknar jag med att få den där känslan av total frihet och glömska som brukar komma när man har satt sig på flygplanet och ska ha semester.

Jag ser till och med fram emot den där skrikande ungen som alltid tycks sitta precis bakom.

Man vet vad som väntar...

Air condition som rullar runt 200 förkylningar, testande av 50 olika sittande sovpositioner utan att lyckas, påfyllningen av kaffe minst tre gånger innan de börjar ta bort brickorna, tiggande efter extra bröd och efterrätter, matvagn som möter knä när man är inne på sovposition nr 15, utmaningen i att pissa stående under turbulens, idiot-leendet som jag serveras varje gång en medioker flygvärdinna passerar och flygkaptenens röstteknik när han talar... ja vi stannar lite vid den.

För visst är det något speciellt när piloten ska berätta lite om höjd, hastighet och hur vädret är vid ankomst. Han låter alltid jäkligt sävlig. Sväljer alltid halva meningarna och låter som att det värsta med att vara pilot är att tvingas informera folk när han sitter och halvsover bakom autopiloten. Men jag tror jag förstår tanken bakom denna sluddrande och nonchalanta talteknik. För att lugna flygrädda tror jag att det ingår i utbildningen att piloten ska låta extremt oengagerad. Han försöker helt enkelt ge en känsla av att ha så mycket kontroll på sin boeing att han är fullständigt uttråkad.

Ja, jag ser kort sagt fram emot detta!