MoMa!

Refererar förvisso till Museum of Modern Art i New York, men det är samma funderingar som dyker upp vid varje tillfälle jag besöker ett konstmuseum. Inte direkt ofta det händer men jag tror att vi som inte är så insatta i konstens värld bara måste tänka hyffsat samma här.

Vid ett antal tavlor så stannar man nämligen till med en enda tanke: det där hade jag kunnat göra själv! What's the big deal. Två streck i sidled... that's it???
Vid andra finns det klara paralleller med dagisbarns insatser, då tre färger har smetats ut i panik och kaos för utomstående. För 5-åringen (eller i detta fall konstnären) är föremålet såklart självklart. Ibland står det därför en helt obegriplig förklaring vid sidan av målningen, ibland saknas t.o.m. förklaringen.

Hur många gånger flyter inte också frågan om vad som är konst fram i skallen under liknande besök. Ju finare museum desto märkligare innehåll verkar konstnärerna komma undan med. Att hänga upp en grön tygbit på väggen och komma undan med det som ett mästerverk... det är kanske själva definitionen av konst.

Gillade däremot en hel del tavlor så det kanske blir några fler besök snart... men samma tankar kommer alltid och förevigt att rulla runt.

I övrigt så måste konstvakt vara ett av de mest tråkiga yrkena som går att finna. Stå helt still i ett och samma rum hela dagen och var femte minut lite irriterat säga "no flash please". Dessutom med vetskapen att 90 procent inte använder blixten med flit då lokalerna är helt upplysta. De vet bara inte hur man stänger av blixten på kameran.

Undrar om de innerst inne hoppas på att någon unge ska trycka upp två kladdiga fingrar rakt igenom Picassomålningen för att få lite variation i vardagen. Eller är intresset så stort att de inte kan se sig mätta på det där gröna tygstycket och de därmed upplever att de har världens bästa yrke...