Har ni hört det förut? Klart ni har. Senaste sättet att uttrycka sin åsikt. Jag hörde det första gången av en tjejkompis för flera månader sedan och nu hör man det varje dag. Varenda en som ska tycka till om något tycks börja med "jag kan tycka att...".
Det är så mjäkigt svenskt så man mår illa. Plötsligt går halva släktet runt och är låtsasdiplomater (som om det inte räckte med de som gör bort sig i programserien på svt)? Detta håller alltså på att ersätta den mer direkt på "jag tycker att...". Den gamla traditionella inledningen där man får stå för sin åsikt.
Det vi nu fått istället är en halv åsikt med en fallskärm som vilken bankdirektör som helst skulle vara nöjd med. Lysnar man dessutom på själva uttrycket så borde det egentligen tolkas som att "jag kan tycka att.. men jag tycker något annat".
Jag ska sluta här. Jag inser att jag överanalyserar. Men jag kan tycka att det på sätt och vis, under vissa omstädnigheter, ibland, kanske kan vara lite frustrerande. Inte minst då jag själv hör mig använda denna modefluga omedvetet titt som tätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag är så besviken att min gode vän och medmänniska som vet att hon är såååå utpekad inte ens kommenterat detta!
Jag kan tycka att detta inlägget är djävligt underhållande. Men mest av allt vill jag veta vem det är som ska känna sig så träffad. Fan för mig, jag är för nyfiken för mitt eget bästa.
Haha ja du känner henne. Mer än så säger jag inte. Tack för alla comments. Det är klart upplyftande!
Om det är någon glädje så har nämnda vän kommenterat det till mig, muntligt dvs.. =)
Skicka en kommentar