Spärren som räddning!

De flesta människor har en mental spärr och det är tur det.

Situation som följer:
Arbetsdag slut, stressad som fan. Sen, trött, sne!

Egentligen bara en person att skylla på – sig själv. Den beskyllningen har ju sällan gjort att nervknutarna släpper. Istället blir varenda varelse som segar ner det tempo man nu tvingas sätta upp, en direkt måltavla för vredesutbrott. Ni vet den där tanten som ska sinka hela bussturen genom att leta ett år efter remsan. Detta efter 15 minuters förklaring om att det inte längre går att betala med enkronor. Det är oftast bara startskottet. Varenda person som går framför i ett lägre tempo och som inte kastar sig ur vägen blir ett problem.

I klädesaffären blir man galen då man inte ser skillnad på personal och kunder. Vad är anledningen till att folk som jobbar med kundservice ska vara anonyma??? Stor ful namnskylt över hela ryggen ska det va, som på Intersport!

Senare vid matkassan håller det på att brista fullständigt då kön inte rör sig. Det är då den mentala spärren kliver in. Den gör att man tillslut klarar sig igenom en sån dag. Samtidigt känns det som att man för varje gång kommer närmre den totala genomklappningen.

Då kommer det se ut som för Örjan!