Bitter?

Ja, det blir inte lika många inlägg nu. Det saknas något. Det saknas en känsla som har fungerat som en motor åt texten i bloggen. En betraktelsekänsla med viss smak av bitter nyans. Inte för att klanka ner utan som en alternativ livsåskådning eller utrensning av osammanhängande tankar.

Men hur fan kan man vara bitter när allsvenskan ser ut som den gör, när en grym sommar fortfarande gör sig påmind, när inte ens antydningen av höstdepression finns på plats och när jobb, vardag och helger rullar på i högt tempo!

Att man har börjat sucka när man får en partyinbjudan har inte med ålderdom att göra. Det måste istället vara ett tecken på att man trots allt har det ganska bra.

Vi ses i vimlet!