For the lies!

Hur många gånger står man inte och sjunger/skriker med i texten på vissa låtar? Man är väl inte helt hundra på alla ord men genom att köra lite halvt påhittade ord (detta gäller främst engelska texter) med liknande toner så känns det ändå hyfsat rätt.

Jag vet ett antal låtar där folk, inte minst jag själv, brölat fel på själva refrängen och då ska vi som ni förstår inte gå in på verserna. Det började med Toto’s ”For the lies” med lätt engagerad olycka och hat i blicken för att matcha sången. 10 år senare fick man reda på att de sjöng ”Hold the line”??? Jag har fler exempel men poängen är den att detta borde vara helt ok. Man ska väl inte behöva googla texten innan man kan vara med och skrika.

Jag serverar dock nedan en grym låt som jag SKA kunna sjunga korrekt nästa gång jag hör den ute. Vår käre vän och 80-talsfantast hittade den för 2-3 år sedan och den infann sig sen på samtliga grabbars ringsignaler efter en tid. Men det skulle dröja ytterligare 1-2 år innan den börjades spelas ute på klubbarna på allvar. Idag hör man den titt som tätt fortfarande men i andra versioner.

Originalet är dock fortfarande lika bra. Rent textmässigt är det ju någon form av kärleksballad men för många av oss är den förknippad med laddning inför brakfester. En sång man sätter på när man skruvar av korken och aldrig kommer skruva på den igen. Det kan ju passa bra till er helg!

Sailorpartyt!

Lovade ju att skriva lite om sailorpartyt där över hundra personer samlats på en båt på södermälarstrand för att fira fyra trevliga 25-åringar.

Det var en trevlig fest, utklädda och trevliga gäster, bra ordnat och grym musik... men min passion handlar ju inte riktigt om att skriva om hur bra allt kan vara.

Jag tar istället och framhåller en allmän lärdom som en av kvällens deltagare delade ut gratis. Den är att om du är en sån person som känner dig väldigt sentimental efter att på kort tid ha tömt hela baren. Tänk då till en extra gång innan du håller tal för en större skara människor. Inget elakt i detta. Vi som hörde garvade lite skamset och kanske lärde vi oss nått också.

Tack för en grym kväll!

Liveshow!

Fredag stundar och du undrar varför det plingar så lite på mobilen och varför allmanackan är tom.

Well, lyckligtvis har jag (och snart du) färdats tillbaka 10 år i tiden och hittat den klassiska web-kameran. Det är sjukt överskattat men fortfarande lite kul i början. Tänk att se en annan person live på nätet!?!

Med denna bakgrund levererar bloggen fredagens i särklass hetaste erbjudande.

Jag har nämligen planerat att hyra "Män som hatar kvinnor". Glid in på msn vid 21-tiden. Jag kommer ha web-kameran på. Du får alltså se livereaktioner i form av ansiktsutryck direkt från soffan i Abrahamsberg.

Först går du in på msn och lägger till jhuldt@hotmail.com
Sedan kör du videokonversation!

Skriv helst inget under filmen då jag ogillar att bli störd!

Det kan bli tal om lite special edition i form av intagande av snacks men jag kan inte lova något.

Vi syns digitalt i soffan!

Trevlig helg!

Bitter?

Ja, det blir inte lika många inlägg nu. Det saknas något. Det saknas en känsla som har fungerat som en motor åt texten i bloggen. En betraktelsekänsla med viss smak av bitter nyans. Inte för att klanka ner utan som en alternativ livsåskådning eller utrensning av osammanhängande tankar.

Men hur fan kan man vara bitter när allsvenskan ser ut som den gör, när en grym sommar fortfarande gör sig påmind, när inte ens antydningen av höstdepression finns på plats och när jobb, vardag och helger rullar på i högt tempo!

Att man har börjat sucka när man får en partyinbjudan har inte med ålderdom att göra. Det måste istället vara ett tecken på att man trots allt har det ganska bra.

Vi ses i vimlet!

Sailor!

Lovat att skriva om årets sailorparty... efterverkningar gör sig dock fortfarande så pass påminda att det kommer att dröja något. Håll ut!

Alla på plats!

Några timmar kvar nu!

11 omgångar kvar och varenda pinne kan vara guld värd. Sedan 1998 har man aldrig nått den där riktiga känslan av total lycka. Nu börjar spurten!

Kom igen gnaget!

Omvänd stress för en ny generation!

Många utbrända, ett snabbare tempo i vardagen, mer stress, mer fart, mer teknik som ska spara tid och ändå har väl tiden aldrig varit en sådan bristvara som nu. Kommunikationen är förändrad. Mobilen alltid påslagen, jobb och privat växer samman, data hemma är en självklarhet, mail, mms, sms, bluetooth, facebook, blue-ray, platt-tv, ipod, digitalkamera, kameramobil, blogg, twitter, spotify, nedladdning, inte nedladdning, streaming, usb, tv- on demand, bärbara hårddiskar, ppv, digitala fotoskärmar, dolby surround, ps3, wii, mac, pc, nätspel, communities, chatt och hubbar mm. jo tack det är en del som tillkommit i vardagen och mer lär det bli.

Lösning för att skapa ro och komma bort från stressen… total avhållsamhet. Ut i skogen, ljusterapi, massage, yoga, sömnterapi, psykologer, läkare, öronproppar. Tryck på off knappen, stäng av, håll ute och andas in. Men är detta lösningen? Digitalfria zoner som folk ska söka upp och rentav betala för bara för att man automatiskt har dragit slutsatsen att den digitala generationens framfart är synonymt med stress??? För en generation så kanske ett besök på posten kan uppfattas som en heldag och då kanske detta behövs. 24 h stirrande på en kotte långt ute i skärgården för att finna ro. För den nya generationen är jag mer tveksam. Folk som föds med gameboytummar och en bluetooth i röven blir paralyserade och sönderstressade av tystnad, stillhet, köer, brist på information, gammal teknik och har ett tålamod som brister då ett sms-svar dröjer mer än en minut.

Den omvända stressen kan äta upp en levande inifrån. Testade ofrivilligt under utlandssemestern. Modern lägenhet utan Internet, radio, tv, tidning under nästan två veckor är en högst stressande prövning. Telefonbolagens gemensamma internationella kartell gör också att mobilen ska användas med förstånd för att inte få för många nollor på fakturan vid hemkomst. I början går det bra, böcker, sova, mat, natur… men sen smyger det sig på. Rastlösheten, tristessen, paniken. Vad händer i omvärlden, vad gör andra mm. Allt borttaget. Avsaknaden enorm. Det är en sak att sitta på landet där förutsättningarna är tydliga och klara redan från början och där den mest avancerade tekniken består av toalettrullehållaren på dasset. Men att ta bort all teknik i vardagen som man tar för givet är ingen lätt hemläxa. Ingen vettig sådan heller.

Kan en avslappnande miljö för den nya generationen vara nått helt annat. Slötittande på tv-program som man redan har sett, med en säker hand på fjärrkontrollen för kanalrullning och text-tv vid närmaste reklamavbrott. Samtidigt en påslagen data bredvid där msn, facebook, och andra program står öppna för öppenhet. Mobilen på nära avstånd för att åtminstone teoretiskt vara beredd på rena Batman-utryckningar. Radion påslagen i bakgrunden för att inte ligga sist med de nya låtar som ska plåga vardagen i månader framöver. I lugnet av fullständig uppkoppling, kontroll och närvaro med sin samtid så sätter man kronan på verket genom en statusuppdatering i stil med ”hemma och tar det lugnt”. Kan ju inte misstolkas. Detta är kanske likställt med harmoni och avkoppling för den digitala generationen.

Seg men...

Jag är inte snabb med denna men jag vet att jag inte är sist. Grymt!

Trevlig helg!

Blueray tipset!

Changeling med Angelina Jolie! Har ni sett den? Nehepp. Det kan ni göra. Den var helt ok. Den präglade bl.a. dagens lunchsamtal. Det fanns tre möjliga versioner angående den elaka polisen i filmen.

1. Han visste att det var fel son från början och var elak.

2. Han visste inte att det var fel son från början och trodde på allvar att morsan var ett psykbryt.

3. Han visste men övertygade sig själv om att det var rätt son och var således både dum och elak.

Ja nu måste ni nästan se filmen…

Annars måste Gran Torino vara nummer 1. i videobutiken, men då ska man också veta att det är tunt på bra filmer just nu. När ändras f.ö. namnen till något annat än videobutiker? Kommer det snart att byta till den lokala blueraybutiken?

En doft från den fina världen!

Rivieran: lyx och glamour. Ett ställe som inhyser tunga dyrklimpar som St. Tropez, Monaco, Cannes, Nice m.fl. Städer som strålar av sol, bad, sololja och rika turister under sommarmånaderna… låt champagnen flöda.

Men om det är något som verkligen sticker ut i jämförelse med många andra liknande badorter så är det doften. Speciell, säregen och aromatisk på ett sätt som gör att du känner igen just Rivieran när du väl sträcker ut tårna längst strandkusten och tar ett djupt andetag. I doften återfinns saltvattnet från medelhavet, palmerna, de tusentals växter som frodas omkring kustområdet, restaurangernas vida kända matlagningsos, sololjorna och svetten från alla soldyrkare. Men sen den kanske viktigaste och mest betydelsefulla detaljen i den samlade doften. Torkad hundskit. Sönderrostad hundbajs som legat ute i värmen och som tillsammans med övriga komponenter skapar en egen fransk identitetsfläktande mix.

Jag vet inte om det är av den anledningen som fransmännen generellt vägrar plocka upp när deras hundar skitit över hela trottoarerna, det kanske t.o.m. är anledningen till att vartannat hushåll tycker att det är en bra idé att ha stora pälsdjur på 20 kvm i 40 graders hetta. Jag vet som sagt inte men effekten är att de får en egen doft. En doft från den fina världen.

17,6 miljoner!

Fick denna av en vän. Ett youtube-klipp som enligt uppgift har setts över 17,6 miljoner gånger. Gör ingen bedömning av innehållet. Vill dock gärna höra om er reaktion. Döm själva. Är det kul, fånigt, nytänkande, dramatiskt, spännande, fantasifullt... ja ni hajar!

Humor till helgen!

Det blir inte roligare än så här. Politisk satir när den är som bäst. Tryck på länken nedan!

Politik på fejan

Har ni sett den redan så vet ni att den är värd en resa till!

In the name of pride!

I lördags var det prideparad. Jag såg slutet med bl.a. AFA och det räckte. Det var f.ö. svårt att missa paraden då man stängt av hela stan för detta event. Ett arrangemang som har lyckats vända allt och alla till att numera frivilligt vilja vara med. Ofta för att plocka billiga politiska poäng. I år så var det stadens fotbollsklubbars tur att följa med i vågen.

Jag väljer att inte lägga fokus på detta men kan ändå med ett snett leende uppmärksamma den rävsax man gick rakt in i. För visst blev det jäkligt krystat och märkligt när företrädare för respektive föreningar skulle komma på bortförklaringar till varför inte fotbollsspelarna var på plats. Att säga att ingen ville var tydligen inte aktuellt. Det kunde ju bara inte stämma. Vem vill inte gå i pridetåget på sin lediga tid? Kopplingen fotboll – pride är ju glasklar. Nä här fick man minsann istället höra att det inte skulle vara lämpligt under rådande tabellägen, att några av spelarna borde dykt upp men fick annat för sig, rådande semesterresor och så den bästa: ett tufft spelschema. Den sista kommentaren leder till en del funderingar. Vad trodde spelarna att de skulle göra i pridetåget??? Alternativt, vilka spelare orkar inte gå en promenad?

Mikkel Jensen!

Ni kan storyn. Ena veckan springer han omkring som lagkapten i Hammarby IF och är en av de bärande profilerna i ett lag som tjatat hela säsongen om en för tunn trupp. Veckan efter spelar han helt plötsligt för Stockholms gemensamma farmarklubb och nedflyttningskonkurrent BP. Hur gick detta till egentligen? Alla inblandade verkar chockade och man försöker mörka och skylla på utgående kontrakt, dålig ekonomi, skadebenägenhet, ålder mm.

Våra s.k. fotbollsjournalister har antingen semester eller är i vanlig ordning i full färd med att berätta om sina favoritcaféer i New York, följa sitt division 7-lag eller framhålla något rökigt rockband från senaste pubkvällen. Att gräva rätt på vad som låg bakom sommarens brutalaste övergång är tydligen inte av intresse. Trots att alla fattar att det måste ligga en praktskandal bakom övergången. Inte ens Bajen släpper väl sin lagkapten till lokalkonkurrenten frivilligt mitt under rådande säsong och framförallt inte i det prekära läge man befinner sig.

Men misströsta inte. Bloggen har nosat upp en intervju med Mikkel. Reportern vill dock vara anonym vilket man får respektera. Håll till godo.

Reporter (R)
Mikkel (M)

R: Varför har du gått till Brommapojkarna?
M: Brommapojkarna?
R: Alltså BP!
M: Jaha haha jo det är ju en storklu… eller det är ju en klassi… eller nä asså de har en grymt skön atmosfär på Grimsta
R: Men att lämna Hammarby mitt under säsong?
M: Du vet hur det är, kontraktet skulle gått ut om ett halvår och jag hade knappast några missade samtal på mobilen från Bajen, så jag kände att det var dags att rå om sitt eget hus… i tid
R: Jo, men om vi ska vara ärliga. Det var väl inte det som hände?
M: Nä
R: Vad hände egentligen?
M: Vi har bestämt att hålla tyst om det
R: En praktskandal eller?
M: Det var det du som sa!
R: Jo, jaja vi kanske ska stanna där
M: Tror det är bäst så. Ska du med på rundan?
R: Rundan?
M: Kelly´s, Broder Tuck och Kvarnen???
R: Nej tack, det är nog bra där. Tack för intervjun
M: Men jag älskar ändå Bajen.
R: Tack som sagt…

20 p i Mingel!

Idag finns det ju närmast kurser i allt möjligt. Jag kan nästan inte komma på ett mänskligt intresse som det inte finns någon form av kurs för. Många är också på högskolenivå, vilket man många gånger borde ifrågasätta. Återkommer till den potatisen senare.

Men vissa kurser saknas trots allt. Ta mingelkurser… finns det såna på högskolenivå? Det borde det göra! Jag var i Almedalen. Ska inte gå in på detaljer men det lär bjudas på mer rosévin den veckan än vad som går åt en hel sommar i St. Tropez. Det kan låta märkligt men det kändes som alla var där. Vill man knyta kontakter, få in en fot, göra sig ett namn, sälja, tugga, bli såld. Då ska man dit! Jag slår vad om en avslagen Heineken på Carlssons o Co. att en bra minglare har större chans på jobb än den med 160 pinnar på universitetet. Dessutom ska det väl inte ta fyra år innan man kan lära sig att mingla som ett proffs???

För mig förefaller dock alkoholdelen i minglet något märkligt. Det tar normalt sett minst 2 flaskor rosé för att jag ska gå fram till en främmande människa och då är själva talet inte särskilt konkret och det brukar inte handla om jobb. Den tillhörande alkoholen har jag därför ingen som helst förståelse för eftersom max 2-3 glas är kutym. Men övriga verkar släppa loss så fort de får ett glas i handen så jag får väl köpa konceptet.

Almedalen som företeelse framstår som ganska unikt. Värt att kolla in om ni får chansen. Mingel i sig förefaller vara en förutsättning för kontaktknytande i västvärden och borde kanske införas redan i grundskolan (saft då kanske).

20 poäng i mingel på högskolenivå kan avslutningsvis se ut som följer och då talar vi bara första terminen:

5p. Utdelning av visitkort, när och varför?!
5p. Kallprat
5p. Undvika att fastna med fotfolket
5p. Varannan vatten

Digitala visitkort!

Ok, nu släpper jag bomben. En av de tyngre idéer som denna blogg bjuder på free of charge.

Häng med nu för detta kommer att underlätta för alla normalt halvsenila kontorsråttor och övriga, vara bra ur miljösynpunkt och klämmer in en ny tårtbit till den underminerade sociala kaka som ska föra människor samman.

Ni känner säkert till att det går att göra digitala visitkort på mobilen. Detta är bara grunden för det som komma skall. Nu tänker vi tillsammans i stor skala. Alla dundrar in ett eget visitkort på mobben. Teknikerna har fixat så att namn, bild, yrke, företag, status, kontaktuppgifter mm. lätt går att ordna och justeras. Nästa steg är att herr blåtand alltid ska vara på och gå som en elektrisk ål i brallan. Vid möte eller i egentligen vilket sammanhang som helst, så ska det bara smattra till i jeansfickan och visitkorten överförs per automatik och hamnar under kontaktuppgifter. Du kan sen söka på förnamn, efternamn, företag eller annat och hela tiden få hjälp på traven genom att se bild på personen.

Den här framtiden kan inte vara långt borta och jag tar inte mer cred än att ni ska veta var ni hörde denna vision och effektiviseringspropaganda först. Vi talar helt klart om ett paradigmskifte i sättet att förmedla kontaktuppgifter.

För er som fortfarande är skeptiska och tycker det är roligt att dela ut 100 egna kort i månaden och som har fått ta emot 3000 kort som nu ligger och dammar osorterat i byrålådan. Smaka på exemplet nedan:

Ni kliver in på stället, tar en bläcka. Sitter dagen efter och går igenom i mobilen vilka andra som var där. Raderar 99 % men noterar en söt person som verkade fått nått i ögat vad du kan komma ihåg. Han/henne skulle ni inte ha en Orvar att hitta annars, men hoppsan, plötsligt framkommer att personen jobbar på cykelringen vid Odenplan, och du som ändå måste fixa sadeln. Fem år senare bröllop – och tydlig assist till denna blogg!

I rest my case!

En till klassiker. Nu med Uggla i högform!

Viktorias hemlighet!

Vi tar oss tillbaka till NY! Vi kliver in i en av de hetaste och populäraste underklädesaffärerna för tjejer och damer. Tre stora våningar med berg av trosor och spetsbehåar i alla färger. Vad jag själv gör där är väl en kvalificerad fråga, men det hör inte till saken. Jag är där. Vad ser vi? Jo, en gedigen personalstyrka bestående av säkert 30 – 40 anställda. Känns på tok för många i förhållande till antalet besökare. Men det som förvånar är att all personal går omkring som secret agent agenter med diskreta headset över halva ansiktena. De ser också extremt upptagna ut med att lyssna och reflektera över vad som sägs i öronen. Stannar upp, fokuserar, avbryter kundsamtal, får direktiv och går snabba steg för att följa inkommande order i örat. Detta är iögonfallande lustigt. Det bisarra och humoristiska i det hela går inte att bortse från. Vad är det för information som förmedlas egentligen?
Direkta kommandon antar jag:

”kodnamn: spetstrosa, rör dig till parfymen, fet dam, stor plånbok, ser klart intresserad ut”

”kodnamn: raffset, förflytta två ljuslila d-kupor till avdelning c37, ljudlöst”

”kodnamn: xxl still sexy, visa upp nya höstkollektionen för att distrahera den förvirrade ensamma killen som står mitt i gången och försöker kartlägga vår personals rutiner. Vi vill inte bli avslöjade. Go go go!"

Snart är framtiden här!

Det är ju så självklart och det går väl åt rätt håll även om det är en bit kvar till det helt jämställda samhället. De fåtaliga motståndarna förpassas utan bekymmer till mansgrisarnas skamfyllda avbytarbänk medan bollen rullar vidare.

Ok. Men vem noterar de förändringar som ett jämställt samhälle leder till och vem styr skutan. En sann pessimist kan ju lätt få för sig att vi tagit och lärt av varandras absolut sämsta sidor. Tjejer som väljer karriären före kärleken och där hastiga förbindelser på fyllan får utgöra det känslomässiga livet. Sönderstressade av nya kravbilder på erfarenhet, utbildning och prestationsförmåga. Ska plocka chefstitlar och sitta med i styrelser för att kunna skaka fram ett cv i form av ett kollegieblock så att svärföräldrarna en vacker dag ska göra i brallan av avundsjuka och uppskattning.

Detta medan den förvirrade mannen tappat självförtroendet helt och springer omkring med 8 olika hudkrämer och frågar kompisar vad som är okay att ha på sig när man ska ner i tvättstugan. Kopplingarna till det transsexuella stör inte överhuvudtaget. På med tighta jeans, raka under armar, en burk hårspray, lite smink, en tröja som visar lite hud och sen ut och beställa paraplydrinkar, ja okej då, kanske utan paraplyet men det är bara en tidsfråga.

Var det detta som man var ute efter när det gällde jämställdheten tänker han förvirrat när han lite för full har vaknat hemma hos en kvinna som raggat upp honom dagen innan och lovat guld och gröna skogar. Eftersom han efter övertalning gick med på sex första kvällen tycks hon nu dagen efter helt ointresserad. Hon skickar iväg honom eftersom hon bedyrar att hon ska träna med en kompis 08.30 på söndagsmorgonen trots att hon knappt kan stå upp. Ger honom 200 kr till taxi och lovar att ringa. Han blir dökär men väntar givetvis sedvanliga tre dagar med att smsa och får inte svar förrän två månader senare en lördag kl. 04.30 då tjejen vill ha sällskap. Han vill säga nej, känner sig utnyttjad, men får en kurs i argumentationsteknik och säger sen ja. Någonstans klickar tanken, hur fan blev det så här, men han slår bort den lika fort. Det är väl bara såna dom är – tjejer.

Själv ser jag mest fram emot att stå pank i ett hörn av baren och hoppas att en lite för full tjej ska komma fram och bjuda på champagne så man kan få kvällens bekräftelsebehov tillgodosett. Jag går ju numera ändå bara ut för att dansa och ha kul med mina vänner…